det började med att jag och sebbe va och bada på ett random ställe, med massa bryggor som inte gick någonstans. alltså dom flöt lösa i vattnet. för sebbe ville åka rutchkana. så vi simmade ut dit, och då har jag plötsligt min vardagliga väska runt axeln, med kamera telefon nycklar och allt möjligt. men då visar det sig att rutchekanan är för bäbisar, inte för barn, utan bäbisar. men sebbe åkte ner, och jag skrek vänta åt honom för jag ville inte åka själv för han var den enda jag kände på detta badland. men han simmar iväg och försvinner HELT, så jag tvingas åka den där rutchekanan och landar i geggamojja. så jag simmar runt lite och hittar tillslut can. vi går och sätter oss och pratar lite och det är nu det äckliga börjar. för då kom en jätteäcklig kvinna fram till oss, och spiller ut massa saker, och jag börjar hjälpa henne att plocka, men can skriker neeeeeeej och kvinnan skrattar. men hon va trevlig och gav mig ett smink-set. då började can att gråta och jag fick panik och skrek på sebbe. tillslut hittar jag han men han va galet arg på mig för ingen anledning, och vi va tvugna att gå tillbaka till skolan. vill ni gissa vilken? jo hogwarts. men vi gick tillbaka i blöta badkläder och gick in i klassrummet, som visade sig vara vårt hemklassrum på rudbeck. MEN i det där klassrummet bodde vi, vi bodde inte hemma utan just i det klassrummet. för under våra bänkar hade vi lådor, med våra saker i, tex kläder massa skräp osv. för nu ville jag ha tag på en nyckel som jag kunde använda för att åka tillbaka till tiden med, och sebbe hjälpte mig inte att leta utan sa bara titta i mina lådor. och jag tittade och blev argare för att han inte brydde sig, för jag var verkligen helt säker på att hon mystiska kvinnan ville mig och sebbe någonting illa. och när jag inte hittade nyckeln så ville jag ha våran time-turner, ni vet en sån som hermoine har i tredje boken? och den visste han itne heller vart han hade den, och jag blev så arg för att han hade tappat bort en sån viktig sak och jag behövde verkligen the time-turner. ås jag började gråta och sebbe tröstade mig sen vaknade jag.