antar att de är sjukt osammanhängande men de är min blogg, min dagbok. ingen som läser här ändå (utom du jenks då&då)

Eller bättre sagt. Hur orkar man anpassa sig efter en person minst ett år till?

Hatar komplicerade saker.

Önskar jag kunde flytta, bara dra från allt dehär. Då skulle de va mycket lättare.

Men de värsta är att saknaden till denne skulle vara större än till någon annan.

Hur länge pallar man attitydsutbrott?
Eller nonchalans?

Hur många gånger ska man behöva känna att de är en själv som håller ihop en relation?

Hur många gånger ska jag behöva känna såhär eller tänka såhär innan jag bestämmer mig för nåt?

Att göra slut med en vän. Gör ont ett tag men det kanske blir bättre utan den, även om det är jobbigt. Eller fortsätta känna såhär 50% utav tiden, vilket är ännu jobbigare.

Nära vänner ska finnas till för att man ska må bra. Men på senaste tiden har jag mått dåligt. Nu är det inte kul längre. De va kul de första åren, nu är allt åt helvete, inte en dag utan tjaffs.

Hade detta vart twitter hade jag lagt dit #FML . men eftersom dehär är min blogg säger jag bara fuck my life.

Snart drar jag härifrån och skaffar mig ett riktigt liv, utöver burger king och skolan. Så länge jag har mina två bästa vänner vid min sida. Mina solstrålar&änglar. Love u to death